Bra gäng

I synnerhet i valtider brukar den interna kritiken var häftig och tendensen att kritisera de egna stor. Valdeviserna är galna, informationen går inte vidare och aktiviteten är undermålig.
Detta kallas visst valfeber? Må vara hur som helst, men ev. kritik är obefogad. Sfp-gänget jobbar "som galningar", dvs. fältet vibrerar, debatten flödar, kontaktcheferna ligger i baken på lokalavdelningarna, ministrarna kombinerar statens nytta med partiets och rixdagsgruppen besöker fältet allt de hinner mellan utskott och plenum.
Den svenska bevakningen är i sfp:s händer. I praktiken förverkligas den med fötter, i debatter, i insändare och med stöd av annonser och ställningstaganden. Med detta gäng - både på kanslierna och på fältet - och med goda kandidater - bryr vi inte oss om diverse opinionsmätningar...de ger oss bara mera adrenalin!
Senast 5,2 - nu blir det minst 6%

Cronberg förvånar

Såsom jag har förstått det, vill de gröna deklarera sig som ett tvåspråkigt parti. Men så kommer deras partiordförande Cronberg med initiativet att skära ner och begränsa undervisningen i svenska. Detta är inte i linje med en rörelse som på ett ärligt sätt vill främja det tvåspråkiga Finland.
Den finska skolan har alla möjligheter att erbjuda undervisning i ryska, tyska, franska och andra främmande språk om viljan finns i kommunerna. Sfp har denna vilja och är bekymrad över att Cronberg & co underskattar ungdomarnas intelligens. Barn och ungdomar har alla möjligheter att lära sig andra språk utöver landets två nationalspråk. Eller vill Cronberg påstå att ungdomarna i Östra Finland är dummare än ungdomarna i landets övriga regioner?
Jag hoppas alla våra regeringskumpaner kunde jobba för ett levande tvåspråkigt land med internationellt orienterade ungdomar - också de gröna.

Hand i hand med hem och skola

På finlandssvenskt håll har vi ständigt jobbat för ett aktivt samarbete med hemmet och skolan - en eloge till förbundet Hem&skola som håller i trådarna.
Samma gäller skoldirektionerna. På finskt håll vill man skippa direktionerna - den enda formellt fungerande länken mellan skolan, beslutsfattarna, eleverna och föräldrarna. Jag hoppas verkligen att de tragiska händelserna i Kauhajoki leder till att direktionerna får fortsätta. Alltid finns det elever och föräldrar som uteblir från föräldraträffar och samhälleligt engagemang, men alla åtgärder och alla också formella institutioner som leder till en dialog mellan hemmet och skolan skall understödas - också framöver!

En sorglig dag

Samtidigt som jag klär om mig för att åka till Päivis begravning ringer Max och berättar om att någonting hemskt händer i Kauhajoki.
Det blev en sorglig dag i dubbel bemärkelse. Först jordfästningen - en värdig och fin tillställning för vår första kvinnliga vice ordförande - men i synnerhet ett farväl till en person som jag högaktat och vars familj jag älskat såsom man älskar vänner och kompanjoner i livets olika skeden under decennier. Jag minns hur jag uppvaktade Päivi då hon fyllde femtio, hur jag gladde mig över Idas födsel 24.7 - samma dag jag fick veta att vi väntade vår Felix, sedermera nära kompis med Ida - och hur mina politiska frågor gått hand i hand med Hummels.
Och nu efter begravningen har jag lyssnat på de tragiska händelserna i Kauhajoki. Frågorna är otaliga - svaren få - förklaringarna många. Som mor är mina tankar hos alla dem som förlorat sitt barn eller sin kompis, som politiker är jag handfallen - sådant skulle inte få hända.
Det blev en sorglig dag.

Kantstött och lite sårad

Dagens Spotligt försöker komma åt personer som slarvat eller försökt dölja sina valfinansiärer i kommunalvalet för fyra år sedan. Förmodligen har sådana personer inte hittats - programmet kommer ut först i kväll - eftersom man nämner mig i sammanhanget och berättar att jag valt att redovisa mina företagsbidrag i en klumpsumma, vilket säkert de flesta gort ifall - och just eftersom - de enskilda bidragena inte överstiger 1 700 euro. Nu blir summan 1 000 euro.
Hänvisningen ger onekligen en antydan om att jag skulle ha begått något fel, kringgått lagstiftningen eller fuskat. Detta har jag inte gjort! Jag fick stöd av totalt sex företag och inget bidrag översteg 1 700 euro. Alltså skrev jag totalsumman på redovisningsblanketten till centralvalnämnden. Nu i efterhand - fyra år senare - finns det ingen anledning att namnge dessa sex företag, vars bidrag alltså blir mycket under det som skulle anges då. Jag känner mig kantstött och lite sårad. Men kommer nog att överleva också detta påhopp.

Big Brother

Jag förstod inte alls vad ungdomarna talade om .....Big Brother....en film? I kväll satte jag mig vid TV:n och blev bestört, rent ut sagt besviken. Ett "live"-program där ungdomar lever i en kuvös, eller egentligen instängda i ett hus så att kameran hela tiden går och genomskådar allt genom glasväggarna.
Billigt trick av bolaget att göra TV-program; kameran på dygnet runt och ingen agenda - bara att låta kameran vara på då ungdomarna gör sina behov, duschar, sover och talar. Och svär. Och dricker. Och samma om igen tills någon röstas ut och följande kommer in i buren.
Förmodligen attraherar programmet ungdomar eftersom det är populärt - man lär skall kunna köpa kort så att man kan titta på programmet "live" dygnet runt. Identifierar sig folk med dessa ungdomar? Vad är det som är så intressant att lyssna på alla svordomar, titta på allt supande? Jag bara hoppas att de ungdomar som medverkar i programmet och deras beteende inte är idealet idag.
Man blir mållös....eller har man blivit gammal....eller har man tappat tatschen gällande ungdomarnas ideal. Så var det inte förr, och förr är inte såååå länge sedan, tycker jag.

Skolmaten

På Kommunmarknaden träffade jag idag en person som undrade hur sfp har mage att "kräva" morgonmål och mellanmål åt skoleleverna. Personen undrade om vi inte har någon budget för våra kommunala krav.
Jo, vi har en budget som baserar sig på prioriteringar. Våra barn och ungdomar är vår framtid. Skolmaten är ett privilegium som många inte vårdesätter - underligt nog. För många barn är skolmaten den enda varma rätten, kanske den enda egentliga måltiden under dagen. Likväl är morgonmålet i de få skolor där det erbjuds (oftast idag på egen bekostnad för 1 euro) starten till skoldagen eftersom många elever har jätte lång skolväg. Jag har själv haft barn i en skola där morgonmål serveras och där de flesta elever stigit upp två timmar före de anlänt till skolan p.g.a. långa avstånd. Ett dilemma för i synnerhet de svenska skolorna som samlar elever från ett geografiskt stort område.
Skolstart hemifrån sju tiden och hemåt tre eller fyra tiden; ett mellanmål eller såsom vi har uttryckt oss "ett äpple om dagen" är den minsta vi kan kräva för att ha glada och friska ungdomar, flickor och pojkar som ännu efter skoladagen orkar läsa läxor, spela fotboll och ta sitt ansvar i hushållet....såsom städ-och diskturer.....vardagssysslor i en familj...