Ibland kan man inte ens få kaffet i fel strup då man läser morgontidningen; idag var det så tidigt att jag nöjde mig med vatten och en banan. Skulle ha varit trevligt om jag förvarnats om kravet på att avgå p.g.a. valresultatet.
Kritik är alltid hälsosamt och leder oftast till uppbyggande förslag. Så också förhoppningsvis denna gång. Det förvånar mig att kritiken lät vänta sig över en vecka....varken på arbetsutskottets möte på måndagen efter valet eller på tjänstemannakonferensen två dagar senare öppnade sig Svensk Ungdom. Varför? Jag har alltid trott att vi har ett öppet och fungerande förhållande både i ur och skur inom familjen, både SU och Kvinnoförbundet.
Däremot fick jag tiotals e-post och samtal under måndagen och tisdagen efter valet med uppmaningen att inte nonchalera det goda valresultatet i Österbotten och Åboland. Man upplevde sig bli i skuggan av det dåliga resultatet som partiledningen signalerade för Helsingfors och Nyland och uppmanade till närmare analys och förslag till åtgärder.
I politiken är allt tillåtet och möjligt; jag bär fullt ut ansvaret för valmaskineriet, men en sak accepterar jag inte: att ifrågasätta fältgängets engagemang i detta val. Sfp:s interna organisation har jobbat som slavar och är värda en eloge för detta! I denna interna organisation inkluderar jag hela familjen, både SU och Kvinnoförbundet, både vid Simonsgatan och i regionerna.
