Den modell som nu föreslås bli gällande i riksdagsval från 2015 innebär att varje partis röstetal i hela landet räknas ihop och att detta tal bestämmer antalet riksdagsmandat. Bra så. Därefter fördelas dessa mandat per valkrets med hjälp av en matematisk modell. Att fördela de första 150 mandaten går ganska enkelt, men för fördelning av resterande 50 mandat behövs dator. Om man dessutom, vilket måste göras, tillför en rösttröskel för valkretsarna utöver den som gäller hela landet, blir modellen ännu mera matematisk.
Det verkar inte så värst vettigt att införa en valmodell, där väljaren inte vet var hennes eller hans röst har största vikten. Det totala antalet mandat per parti blir slutresultatet, men i vilken valkrets rösten slutligen landar, det avgör datorn. Allt annat än genomskinligt eller tydligt. Inte så värst demokratiskt heller och ökar inte medborgarnas intresse för val. Eller är det tvärtom? Är det detta vi behöver för att stimulera valdeltagandet, att uppmuntra väljarna att rösta i rädsla för att ett parti inte klarar av den nationella rösttröskeln på t.ex. 3,5%. Diskussionerna fortsätter.
