Det är minst sagt märkvärdigt att en riksdagskandidat som varken blir invald eller ersättare men som satsar exempelvis 300.000 euro i sin kampanj, inte måste lämna någon redovisning över valfinansieringen.
Det har visat sig att en del riksdagsledamöter kanaliserar sin assistents lönepengar till en lokalavdelning inom sitt parti - pengar som senare används i valkampanjen.
Dessa är några exempel som visar att en större öppenhet av valfinansieringen såväl gällande kandidaterna som partierna är på sin plats. Samtidigt är det viktigt att diskutera sanktioner, gränser och principer för insamling av medel och redovisningen av dem. Borde företag och organisationer beviljas skattefrihet för valbidrag till en viss summa för att öka öppenheten? Det som nu behövs är en grundling utredning av valfinansieringen och spelregler för finansieringen i syfte att nå en större öppenhet. Jag understöder varmt att en parlamentarisk arbetsgrupp tillsätts för ändamålet.
