Samtidigt som jag klär om mig för att åka till Päivis begravning ringer Max och berättar om att någonting hemskt händer i Kauhajoki.
Det blev en sorglig dag i dubbel bemärkelse. Först jordfästningen - en värdig och fin tillställning för vår första kvinnliga vice ordförande - men i synnerhet ett farväl till en person som jag högaktat och vars familj jag älskat såsom man älskar vänner och kompanjoner i livets olika skeden under decennier. Jag minns hur jag uppvaktade Päivi då hon fyllde femtio, hur jag gladde mig över Idas födsel 24.7 - samma dag jag fick veta att vi väntade vår Felix, sedermera nära kompis med Ida - och hur mina politiska frågor gått hand i hand med Hummels.
Och nu efter begravningen har jag lyssnat på de tragiska händelserna i Kauhajoki. Frågorna är otaliga - svaren få - förklaringarna många. Som mor är mina tankar hos alla dem som förlorat sitt barn eller sin kompis, som politiker är jag handfallen - sådant skulle inte få hända.
Det blev en sorglig dag.
